Femte Januari 2013. Nyårskyssen.
Tjugotredje December. Återblickar 2012. Sommar
Magen fortsatte att växa under sommaren och i och med sommarlovet blev längtan nästan outhärdlig. Jag minns som igår hur tungt allt var. Och jag tackade gud varje dag för att sommaren var sval och regnig.
Mellan regnskurarna tittade faktiskt solen fram och vi lyckades ta oss iväg och bada i ågelsjön i alla fall en gång. Det blev inget bad för mig, jag höll mig i skuggan och fotade.
I juni åkte vi med många vänner till ett fantastiskt vackert halmstad. En helg jag aldrig kommer glömma! Vännerna, människorna, naturen och underbara Martin. Det är tack vare dagar som dem man överlever den långa vintern.
Midsommar firade vi med familjen Janson och Jacko i stavsjö. Och tänk vilken tur med vädret vi hade. Det var fantastiskt vackert! Jag är så glad att jag fick dem här fina bilderna på Jacko, familjens hund. Här hade han börjat bli sjuk, han hade ont och han var skruttig och trött. Men i vattnet blev han som en valp igen, han strålade av lycka. I höstas fick han somna in, men tack för dem fina minnena Jacko. Ta det lugnt i hundhimmlen!
Resten av sommaren var en enda lång väntan. Martin jobbade och jag gick och stånkade. Emelie kom som en hjälte och hälsade på så tiden gick fortare. Vi gick promenader, hade picknick åt oreotårta på texas longhorn....
Och spelade en väldig massa mobil spel....
I augusti blev jag intervjuad och fotad för Föräldrar och Barns Gravid. 80 kg tung och höggravid, det var verkligen en upplevelse, varmt och svullet men samtidigt roligt och väldigt spännande. Tur att Martin fanns med och stöttade, skrattade och ställde upp på några bilder. Och resultatet blev bra, det blev omslag och en stor artikel om oss.
Två veckor senare föddes vår underbara son, den 15 Augusti kl 13:57 kom han till världen och sen dess har mitt liv tagit en hel annan vändning. Det bästa som hänt mig det är den här lilla killen.
Igårkväll låg jag och beundrade honom, hur mycket han växt och hur fantastiskt fin han är. Jag somnade till dem tankarna. Hur mycket man kan älska ett barn!
Tjugoandra December. Återblickar 2012. Våren.
En helg i Mars! Jag fick min nya kamera i födelsedags present av Martin och hans familj och en helg i Mars åkte jag till stockholm och hälsade på Emelie.
Jag färgade håret mörkt, hade en växande mage som jag kallade smulan och jag exprementerade med slutartid, blixt och ljus.
Det blev påsk och det blev vår och vi åkte till uppsala för att visa upp smulan. Krokusarna blommade och Jacko fick sig en lång lekstund i blöt mossig skog.
Vår blev till försommar och jag gick långa promenader i Vrinneviskogen, lyssnade på markus krunegård, mänsklig värme och tänkte på hur livet skulle bli när smulan kom till världen.
Valborg, fyrverkerier och en långpromenad med en nyfunnen vän.
Känslorna svallade och promenaderna blev min vän mellan alla hormonstormar.
Sjuttonde December. En grå vinterdag i förra veckan
En grå vinterdag från förra veckan, både himmel och jord var grå och vit. Nu är snön nästan bort töad, kvar är brunt blött slask. Kallt och rått!
Idag har jag varit med mina två älskade pojkar hela dagen. Handlat lite julklappar, tecknat ett gymkort till mig och myst hemma i soffan. Nu ska jg krypa ner i sängen och somna till en brusande TV på Martins trygga bröst.
Tionde December. Betong
Tiden flyger förbi och på några dagar sjönk temperaturen 24 grader och den regniga hösten förvandlades till ett fantastiskt vinterland. Det är redan mitten av december och andra advent har passerat oss. Tino blir snart 4 månader och jag kan inte förstå vart tiden tar vägen. Min lilla pojke!
Dagarna flyger förbi oss och vi hinner precis med att göra det vi ska innan klockan blir läggdags och det är dags att krypa ner under täcket. Men jag är lycklig och jag trivs med livet. Älskar min familj och litar på att det ordnar sig till det bästa för oss. På onsdag händer något stort! Och jag längtar som ett barn på julafton.
Tredje December. Minusgrader
I helgen har jag fått fylla min energidepå med positiv energi. Bilen står i garaget, min bebis är glad och vi har fått träffa Anna, Mano och Santos, svärföräldrarna och underbara Emelie och Märta. Lägenheten är städad, kylen och frysen fylld till bredden och idag är jag en glad mamma fylld med ork. Lusten att gå ut har väll dock tyvärr fallit bort lite eftersom Tino nu för tiden vagnvägrar och gallskriker så fort man tänker tanken promenad. Jag borde ge mig iväg till Sensus, unga föräldrar och barn, på mamma barn träning. Jag borde också stanna till i centrum och posta ett paket. Men struntar jag i det så är det inte hela världen. En hemma dag med bebis dreggel och sängmys framför vår nya TV i sovrummet är inte helt fel det heller.
Tyvärr glömde jag kameran hemma i helgen, så jag har inga gnistrande vinterbilder att visa upp. Men så fort jag tar mig utanför dörren och Tino sover i vagnen så ska jag passa på att fotografera. Istället bjuder jag på en underbar liten bebis fot, bara några dagar gammal.
Jag älskar min familj! Ni är det bästa som hänt mig!
Tjugosjunde November. Pusselbitar
Vi finner våra pusselbitar när vi slutar att leta.
Tjugotredje November. Ledsamhet.
Det tar emot att skriva om ledsamhet och besvikelse. Det känns som att blotta min strupe, visa mig svag. Men alla är vi ju ledsna ibland, vi alla blir besvikna och vi alla grämer oss över livets orättvisor. Så jag väljer ändå att utrycka mig i ord som är ledsamma.. Huvudsaken är väll att man inte fastnar där? Sittandes på varsin gren, i ett kalt träd som två sura kråkor(kajor?).
Tjugoandra November. På min gård.
På min gård i Guldringen, Norrköping.
En ovanligt varm November dag, ett varmt sken från en avlägsen sol och ett mystiskt dis som ångar från en våt mark. Skuggor som faller på förmultnande löv och träd som i i dvala, naket sträcker sig över himlen.
På min gård i Guldringen.
50 000
En vuxen tänker cirka 50 000 negativa tankar om dagen
Att ta hand om varandra
